Vi flyttade stuntträningen från igår till idag.
Så ikväll blir det träna stunt och gissa vem som e där ?!
Jo, Senka Ramic, Coacharnas coach har kommit från London för att piska på oss lite.
Roligt! Jag ska försöka att inte tänka på hur längesen det va vi stuntade nu, och ignonera min dåliga form. Här ska det tränas á la Senka :)

Min kära vän Lirran fyllde år igår !
GRATTIS LIRRAN!!
Hon är ju bara bäst, eller vad säger ni?
Bästaste Linnea Benktson blev 19 och jag känner mig ung och fräsh med mina 18 år ..

I laget har vi 5 killar från lite varstans i Norden, som nu har flyttat in och som äntligen ska dra igång den efterlängtade inflyttningsfesten. Cocktail är temat och jag tänkte ha en svart klänning .. Jag tycker det är lite svårt det där med cocktail, finns ingen riktigt dresscode ..
Det kommer nog vara en massa spännande folk. Jag ser fram emot en rolig kväll.
Ja,Issa, jag är taggad ;)

Nu ska jag äta en långsam frukost och bara ta det lugnt..
Ni får ha en underbar dag

Gick in på ett casino för skoj skull. Satte oss vid rouletten och jag berättade om min säkra taktik vilket funkade skit bra! Vi gick därifrån med mycket pluss i bagaget, och två stora smiles! Dagen därpå gick vi dit igen och vann ennu mer..
Nu hade vi så mycke pengar att vi inte viste vad vi skulle göra med dom.. Gick på lyxrestauranger och levde gott ..
Kvällen efter bestämmer vi oss för att klä upp oss som riktiga rika casinoproffs.  Vi sätter oss vid baren innan vi går in och jag säger till nisse "tänk å leva såhär i lyx ..inte jobba,bara gå hit någon gång ibland"  ... jag tar en slurk av margaritan och går sedan till roulettebordet ..
Vanligtvis satt vi tillsammans på ett bord, men denna gången tog vi varsitt. Nisse började chansa lite mer och förlorade alla sina pengar.. jag låg back men ha de fortfarande inte förlorat allt. Nisse satte in dubbelt så mycke pengar! jag blev småsur och frågade om vi klarar oss om han skulle förlora, men han lyssnade inte. hjärndöd. Innan jag lyckades förlora mina pengar hade nisse redan förlorat allt. Vi förlorade dubbelt så mycket som vi tidigare vunnit. Inga småpengar, vill jag lova, inga småpengar ....
Vi gick hem i tyssnad .. Han viste att jag va sur... Nu va vi bankrutt igen ..
Blev inga mer besök på Bingo club ..

vi fick ringa om lite merpengar .. Men nu kunde vi inte heller ta ut pengar på några dagar så vi fick leva snålt så vi hade pengar till thailand och sådär..

De första dagarna i Nisses hemstad va vi mycket med Jim, Nisses kusin och hennes kompis.Hittade på en massa trevliga saker. åt god vitnamesisk mat. Svensk mat har inte mycket att komma med där..
I den staden va det lika mycket ljud som i ho chi mingh. På trottoarerna satt folk överallt, de satt utanför deras affärer som alla låg i deras bostad. och några gick eller stod med sina stånd som de gått och släpat på i värmen...
Mopederna täckte hela gatorna och folk körde som dårar. Jag valde att sitta bakom Nisse, kändes säkrare än att klumpen skulle upp på en egen moped å ta död på halva stadens befolkning.

Vi hälsade efter någon dag på Nisses mamma och familj som bodde lite utanför staden, i en fattigare by. Alla i byn va väldigt intresserade av mig och Nisse, aldrig hade dom sett en blond tjej.. så några nyp i kinderna fick jag mig allt .. Hans mamma bodde i en hydda eller vad man ska kalla det. Dom ägde inte mycket, men i deras ögon ägde dom ett bra och fint hus, och dom
behövde inte mer. Dom blev glada för minsta lilla.. Svenskar ser inte livet på samma sätt..       
tråkigt att vi har så svårt att uppskatta saker och ting..  Det va trevligt, men samtidig jobbigt att inte förstå någonting vad de sa, även om nisse försökte översätta det mesta. Dagen efter åkte vi dit igen och under maten, som förövrigt åts på golvet höll jag på att svimma, jag gick å la mig på Nisses beodran och vaknade av att hela familjen står runt mig och känner på min panna. Jag frös samtidigt som Nisse förklarade att han aldrig känt någon så extremt varm någon gång.. Vi åkte hem och under natten gick febern över till magsjuka. Medan nisse nästa dag åkte tillbaka till sin mamma för sista gången låg jag inne. blev liggande på hotellet i 4 dagar, inklusive julafton. enda gången uteställena va öppna hela natten.
Med en massa vatten och redbull lyckades jag bli frisk lagom till vi skulle flyga till phu quoc, en paradis ö ..

Vi fick en bungalow precis vid stranden ... underbaaaaaart ! nu trivdes jag som fisken i vattnet. En vit strand, blått klart vatten. mmmm häärligt :)
Nu gick minneskortet till kameran söder... SKIT , jag å nisse va lika lessna, alla bilder från hans mamma å dem va borta... (gick att fixa längre fram på resan men just nu trodde vi de va helt borta)..Vi köpte ett nytt minneskort och kunde inte tänka mer på det..
Vi kollade på kartan och bestämde oss för att åka moppe runt ön och stanna på några fina platser.. blev en underbar åktur, vi hade dock väldigt svårt å hitta vissa saker så det blev inga snorkelstopp som vi hoppats på, men vad gjorde vell det :) Nästa dag hittade vi en strand som va så fruktansvärt lång, helt orörd och inte en mäniska syntes på långa vägar, där stannade vi, helt underbart.... som att vi hade hela ön för oss själva... väl hemma va kameran borta. jag va helt säker på att Nisse slarvat bort den, han va lika säker på att de va jag..typiskt oss, båda så envisa...Vi gick och kokade av ilska båda två och suckade mot varandra... Sen kom vi på att jag (fan också, att det va jag) hade ställt den på apoteksdisken när ja skulle betala min bodylotion .... och där va den, nu va vi glada igen.. Men skit att jag hade fel ..
På ön kunde vi inte stanna så länge då vi skulle va i Saigon på nyår , och flygen va fulla. därför fick vi åka från ön tidigare än planerat och bege oss till Saigon ..

taget på mig från vår lya :)

godmorgon

För två veckor sedan kom jag hem från en helt fantastisk, men mycket händelserik resa.
Jag och Nisse bestämde oss för att åka två veckor till Vietnam för att sedan avsluta med en vecka i Thailand.
Den 17 December åkte vi, bytte flyg i Bankok och hamnade därefter i Ho chi ming, Vietnam.

Resan inleddes med att vi tog taxi från flygplatsen till centrum, där vi hoppades hitta ett hotell.
Så blev det inte och vi va alldeles för trötta och varma för att stoja runt och leta så värst länge. Ljudnivån i Vietnam ligger några decibel över Sveriges. Hårt brummande bilar, tusen tutande mopeder och ja, allmänt livligt. Vi valde att ta en taxi till grandhotell, och efter ett tag lyckades vi fånga en tom taxi. Vi la våra väskor i bagaget, Taxichaufören rycker i min handväska och vill lägga in även den i bagageluckan. Jag tvekar ett tag men är för trött för att streta emot, vad kan hända i bagageluckan, tänkte jag ...
Väl framme vid grandhotell tar chauffören betalt och ska hjälpa oss med bagaget. Trafiken va extrem, ni som har varit i Vietnam vet vad jag talar om, trodde aldrig att jag skulle komma över till andra sidan vägen där hotellet låg. Men chaufören ger mig en random väska och säger att nu får du gå över gatan och puttar över mig, yes tänkte jag,  jag kom över! Nisse tar resten av väskorna och springer över samtidigt som taxin kör iväg.
När vi sedan ska checka in och ska ta upp passen märker vi att min väska är borta! Panik.
I väskan låg bådas pass, bådas mobiler, bådas ipods, kameror, plånbok och alla viktiga grejer. Våran räddning blev nisses plånbok, som han lyckligtvis lagt i bakfickan på sina jeans precis innan vi hoppade in i taxin, (ödet.. ? ) utan den hade inget ordnat sig så bra som det gjorde. Personalen på grandhotell var också till STOR hjälp. Viktigast va nog Nisses kunskaper i Vitnamesiska.. Utan dessa tre saker hade resan nog blivit ett rent helvete, hundra gånger mer än vad det blev. 
Efter att ha insett att vi aldrig kommer få tillbaka väskan började mörkret falla över oss. Men en kille i personalen hjälpte oss att komma till polisen där vi fick göra polisanmälan och sedan till ambasaden och göra nya pass. När väl dom var gjorda fick vi inse att vi kunde ha en fantastisk resa trots att detta hände.
Efter en otroligt omtumlande dag gick vi och köpte en ny kamera,  satte oss på ett café för att sedan gå hem runt 2 och somna på grandhotell, där vi fick sova trots att man egentligen måste ha pass..

Dagen efter åkte vi till Nisses hemstad, Nisse är vitnames och blev adopterad när han va sex år. Nu skulle vi till den delen i Vietnam där hans kusin bodde, och hans mamma.. resan dit va lång, men mysig.
Det jag minns mest är när vi ska på en båt. Bilen står i ett mycke fattigt område, och en gammal kvinna, eller man jag har ingen aning, står och tigger utanför fönstret. Jag överdriver inte när jag säger att personen ser ut att komma direkt ur en skräckfilm, huden såg helt smält ut och hängde över ögonen, munnen såg igen torkad ut och några hårtussar hängde på huvudet. Jag har aldrig sett något så hemskt och äckligt i hela mitt liv .. Sen kom även två tvillingpojkar och tiggde. dom stod och hängde på bildörren och deras stora söta ögon fick mig att verkligen smälta, dom va så söta, så sjukt fattiga.
Livet är verkligen hårt... för vissa. Och en sak är säker, inte för oss!